Sammanfattning:

Bakgrund och händelseförlopp

I målet yrkade Vimark att Heljeved ska återbetala ett lån enligt ett skuldebrev. Parterna har haft ett samboförhållande där Vimark har lånat ut pengar till Heljeved under denna period. Heljeved har bestritt kravet och hävdat att skuldebrevet är ogiltigt samt att han inte är skyldig att återbetala lånet. Han har också framställt en kvittningsinvändning och hävdat att han har utfört arbeten på Vimarks fastighet vilket skulle täcka eventuella skulder.

Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang

Identifikation av skuldebrev - Hovrätten bekräftar tingsrättens bedömning att det är Heljeved som har undertecknat skuldebrevet och därmed är betalningsskyldig. Giltighet av skuldebrev - Domstolen har avvisat Heljeveds påståenden om skuldebrevets ogiltighet enligt 33 § avtalslagen och om oskälighet enligt 36 § samma lag. Kvittningsinvändningar - Hovrätten finner, i likhet med tingsrätten, att Heljeved inte har några kvittningsgilla motfordringar som skulle minska hans betalningsskyldighet mot Vimark. Räntebelopp - Heljeved har vidhållit tingsrättens sätt att beräkna räntan på kapitalbeloppet och detta har vitsordats i hovrätten. (Sammanfattat av ChatGPT)

Sammanfattning:

Mot påstående om utlåning av 365 000 kr - varav 203 000 kr via bank och resterande kontant - invändes att samarbetsavtal förelåg och att åtagandena enligt avtalet hade uppfyllts. Hovrätten fann bevisen för ett formellt skuldebrev otillräckliga men fastställde utifrån överföringar och förhör att lån om 203 000 kr var för handen. Motparten förpliktades att återbetala de återstående 149 900 kr plus ränta till klaganden. Eftersom klaganden endast delvis fick rätt, beslutade hovrätten att båda parter skulle bära sina egna rättegångskostnader. (Sammanfattat av ChatGPT)

Sammanfattning:

Hänvisas bl.a. till NJA 2017 s. 9.

Sammanfattning:

Sammanfattning:

Legala arvingar ansågs ej ha visat att testamente till förmån för utomstående hade återkallats eller att det annars var ogiltigt; Bl.a. om bevisvärdering av kortfattad handling i förhållande till kraven på att otvetydigt återkalla ett testamente, om bevisbördan för att en handling i syfte att återkalla testamente är förfalskad, samt om övriga möjligheter i stort att försöka få ett testamente ogiltigförklarat pga. otillbörligt utnyttjande av sinnestillstånd eller omständigheterna i övrigt.

Sammanfattning:

Skriftligt fordringsbevis – inverkan på bevisbördans placering

Sammanfattning:

Prövningen av ett enskilt anspråk i anledning av brott när åtalet har ogillats. Även frågor om bevisbörda och beviskrav när det har invänts att underskriften på ett avtal är förfalskad

Sammanfattning:

En elektronisk låneförbindelse har undertecknats genom en avancerad elektronisk underskrift. Innehavaren av underskriften har invänt att denna använts obehörigen av någon annan. Det har ansetts att långivaren måste visa att det är den påstådda avancerade elektroniska underskriften som har använts. Om så sker måste innehavaren av underskriften göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen.

Sammanfattning:

Part ansågs inte ha visat att entreprenadavtal upprättats för skens skull med hänvisning till att en viss partskonstellation var nödvändig för att få banklån och byggfelsförsäkring beviljade; Om bl.a. betydelsen av låneupplägg, vilket bolag som sedan fakturerats och parternas agerande som kan tyda på vilket bolag som var reell avtalspart

Sammanfattning:

Bank ansågs ej ha visat konkludent låneavtal eller återbetalningsskyldighet för en man vars fru tagit lånen i hans namn elektroniskt; Bl.a. om kännedom av bakomliggande avtal, oaktsam förvaring av bankdosa, obehörig vinst och skadeståndsskyldighet till följd av kontraktsbrott

Sammanfattning:

Skuldebrev i samband med aktieköp vid import av silke ansågs inte ha tillkommit genom svikligt förfarande, inte varande i strid mot tro och heder och ansågs därför giltigt; Bl.a. om bakomliggande presumtion för fordringsförhållande som blir följden av äkta skuldebrev, samt betydelsen av att visst avtal ingåtts under motpartens försäkran att det var ett skenavtal

Sammanfattning:

Borgenär ansågs ej ha visat att överföring till mellanman var lån; Bl.a. om olika bedömningar vid placering av bevisbördan för påstående om bindande låneavtal, respektive för påstående om att viss överföring utgör gåva, samt om huvudregeln vid placering av bevisbördan för förfalskad namnteckning på skuldebrev

Sammanfattning:

Skuldebrev ansågs ha visst bevisvärde för påstått fordringsförhållande; Om bl.a. betydelsen av utlåtande från SKL, bevisvärdet av banköverföringar samt parternas skriftväxling

Sammanfattning:

Vid påstående om innehållsförfalskning av gåvobrev har gåvogivaren ansetts ha bevisbördan för att handlingens text har ändrats efter undertecknandet och sålunda inte gett uttryck för någon gåvoavsikt. Beviskravet har utformats så att gåvogivaren ska göra detta övervägande sannolikt. Även fråga om ocker (Rättsfall: NJA 1992 s. 263; NJA 1976 s. 667; RH 2013:16; RH 2009:49; RH 2003:43; och SvJT 1924 s. 65)

Sammanfattning:

Om bevisbördan för undertecknande av skuldebrev

Sammanfattning:

Om bevisbördan för äkta underskrift på borgensåtagande

Sammanfattning:

Fastighetsägare ansågs ej ha visat att skuldebrev var falskt

Sammanfattning:

I ett fordringsmål har gäldenären invänt att namnteckningen på ett åberopat fordringsbevis är förfalskad. Hovrätten har betraktat frågan om namnteckningens äkthet som ett processuellt rättsfaktum i en särskild bevisbörderegel, där ett äkta fordringsbevis utlöser en presumtion för att det finns ett lån. För att presumtionen ska utlösas har det ansetts ankomma på borgenären att göra gäldenärens undertecknande övervägande sannolikt (jfr. NJA 1975 s. 577; NJA 1976 s. 667; NJA 1992 s. 263; RH 2003:43; RH 2013:16; RH 2014:27

Sammanfattning:

Vid en invändning i ett fordringsmål om att gäldenärens underskrift är förfalskad har den som påstår att namnteckningen är äkta i regel bevisbördan för detta. Denna huvudregel har ansetts gälla i ett mål avseende ersättning för ett telefonabonnemang (Rättsfall: NJA 1976 s. 667; 1992 s. 263; 2008 s. 890; 2009 s. 244; Svea hovrätts dom den 16 november 2011 i mål nr T 6836-10; Svea hovrätts dom den 2 januari 2012 i mål nr T 6564-11)

Sammanfattning:

Bevisbörda och beviskrav i mål där svaranden gjort invändning om att namnteckningen på ett skuldebrev har förfalskats (Rättsfall: NJA 1992 s. 263; NJA 1976 s. 667; NJA 2008 s. 890; NJA 2009 s. 244)

Sammanfattning:

I mål mot A med krav på att denne såsom registrerad ägare till en bil skall utge trafikförsäkringsavgift har A invänt att han inte är ägare till bilen och att hans namnteckning förfalskats på anmälan om ägarbyte. Försäkringsplikten har ansetts åvila A när han inte gjort sitt påstående sannolikt (Rättsfall: NJA 1986 s. 758)

Sammanfattning:

I mål om klander av bodelning har den ena maken åberopat ett äktenskapsförord till stöd för att bodelning inte ska ske. Han har, när den andra maken bestritt handlingens äkthet, ansetts ha bevisbördan för att äktenskapsförordet är äkta. För att uppnå beviskravet har han haft att göra övervägande sannolikt att den andra maken undertecknat äktenskapsförordet.(jfr: rättsfall: NJA 1976 s. 667; NJA 1992 s. 263; RH 1992:72; RH 1996:73)